Commodore Bussiness Machines
Commodore startades redan 1954, då som reparationsverkstad för
skrivmaskiner. Man var med redan från början och lanserade sin första PET dator som konstruerades av Chuck Peddle redan 1977, samma år som Apple ][ kom. Commodore's filosofi var att bygga maskiner som folk hade råd
med. Man konstuerade maskiner som Vic20 och C64, den senare lär ha sålts i 17 till 22 miljoner exemplar.
1985 lanserades Amiga 1000, en dator med grafisk gränssnitt, ljud och grafik möjligheter som sopade banan med allt som fanns på marknaden. När PC användare fick nöja sig med 16 färgers EGA så hade Amiga 1000 hela 4096 färger. Den hade också ett multitaskande OS som står sig stark fortfarande. Efter A1000 så följde en hel rad Amiga datorer tills dess att Commodore gick i konkurs 1994 och köpes upp av Gateway.
Commodore 's datorer har alltid haft speciella tekniska lösningar ofta bra sådana, men när IBM's PC blev mer eller mindre standard så minskade utrymmet för datorer som inte var kompatibla med IBM's. Förmodligen ledde detta plus andra orsaker till att den forna jätten somnade in.
Commodore PET 2001
Datorn är som många andra dåtida datorer utrustad med 6502 processorn klockan på 1MHz, minnet är generösa
32 kilobyte. Skärmen är behagligt grön monokrom. Datorn körde basic och bandstation var vanligt förekommande till modellen.
Vårt PET system består tyvärr bara vad bilden visar. Datorn är i gott skick, men stålplåten under den vita färgen har börjat rosta.
Commodore CBM8032
Commodore Business Machines byggde datorer som var avsedda för kontorstillämpningar. Datorerna i CBM serien är ganska lika de i PET serien, de var som storebröderna på kontoret. Processorn är som i många andra maskiner från den här tiden (även PET) 6502 klockad på 1MHz. Datorn är försedd med 32 kilobyte minne som gick att expadera till 64 kilobyte. Oklart är om ROM minnet som OS:et ligger i ingår i dessa. Till datorn kopplades periferiutrustning som diskettstation och skrivare via den parallella IEEE-488 bussen. IEEE-488 bussen är dock betydligt mer använd som mätbuss för att koppla ihop olika mätinstrument och datorer.
Till datorn kunde en 8050 dubbel diskettstation kopplas (via IEEE-488), en sådan finns även till vårt system. Datorns chassi är i slagtålig plåt.
Commodore VIC20
VIC20 kom i mitten av 1981 och var den första "hemdatorn" som Commondore
byggde. CPU:n var 6502, precis som i PET datorerna. Datorn hade bara 5KB RAM, vilket med fördel expanderades till 16KB eller till maximalt 32KB. I slutet av 1982 så kunde en VIC20 kosta 2.500 Sek.
Vårt VIC20 system är komplett med datasette bandstation. Manualer och mjukvara på band och i ROM cartridge:ar finns. Ytterligare två maskiner finns i reserv.
Commodore C64
C=64 kom till Sverige i början på 1983 och kostade då 5900 Sek. Den första modellen liknade en VIC20 på utsidan, fast hade en beige-brun färg till
skilnad från VIC20 grå. Modellen kallades populärt för "brödburken". Senare kom en 64:a med modernare design (se bilden) och priset sjönkt under 2000 Sek och datorn kom att bli mycket populär
bland yngre killar som använde maskinen till att spela på. Till datorn skaffades med för del en diskettstation av tex modell 1541 eller 1571. Det gick att förse datorn med
ROM Cartridge:ar, en av de populäraste hette "The Final Cartridge III".
|
|||||||||||||||||
Commodore Plus/4
Plus/4 kom 1984. Den var aldrig tänkt att
vara en konkurrent till C64 då den var mer tänkt för kontoret. Den hade en utökad BASIC med speciella kommandon för grafik och ljud. Den hade även inbyggt kalkylark, ordbehandlare, databas och
grafritare. Allt i väldigt beränsat format i ROM.
Hårdvarumässigt hade man tagit bort två av C64:ans stora fördelar, SID chippet och hårdvarustödda spritar. Man kunde dessutom bara delvis använda samma kringutrusting som till Vic20, C64 och C128. Diskettstationerna (1541/1571) och skrivare (som MPS-801) fungerade men inte bandstationerna och joystickarna.
Plus/4 var en missbedömning från Commodores sida och blev aldrig speciellt populär.
Vi har en Plus/4, den kom med lite manualer Funktionen är okänd då vi inte har testat den.
Commodore C= 128
C128 var en maskin med två processorer en 6510 och en Z80. Man kunde köra 128:an i C64 mode då datorn fungerade
som en C64, detta tackvare att 128:an i princip innehöll en C64. För att komma till C64 mode trycktes C= tangenten ner vid reset eller så skrev man "go 64" i 128
basicen. 128:an erbjöd en utökad basic version som bla hade speciella grafik komandon. Vidare så kunde man även köra CP/M på sin 128 om man hade en 1571 diskettstation till. I 128 och CP/M mode
så fanns möjligheten att få 80 kolums bredd på skärmen, men då använde man med fördel monitor eftersom en vanlig TV gjorde att texten på skärmen blev mycket svårläst.
Vi har två 128 maskiner, varav den ena i fint skick med 1571 disketstation. Det finns manualer, orginalkartong, datasette (bandspelare) och en del program för C64.
Commodore PC10
Även commodore förstod vikten av att ha en IBM kompatibel dator. Därför byggde man ett antal olika kompatibler, trots att
man mest fokuserade på "hem datorerna". Man hade ju dock "Bussiness Machines" i namnet...
Commodore C128D
D:et i 128D stod för diskettstation, i maskinen satt nämligen en 1571 monterad (och nätdel), annars var den ekvivalent med en vanlig 128:a. Datorn bestod av en desktop låda med löst tangentbord. Maskinen fanns i två versioner en med plåtskal och en med plastskal.
Vårt exemplar är i fint skick, med plastskal. Till finns monitor Commodore 1901, skrivare Commodore MPS802, joysticks TAC-II, manualer och en del mjukvara såsom CP/M systemdisketter.
Commodore Amiga 500
Amiga 500 blev något av efterträdaren till den mycket populära C64, den tilltalade de "hackers" som var vana att
tangentbordet och resten av datorn satt ihop. Tekniskt sett var Amigan mycket avancerad när den kom. Gamla Amiga ägare brukar tala lyrisk om Amiga OS och säga att det var bättre på att multitasking
än moderna versioner av Windows är idag.
Som standard hade den 512K minne ("chip mem"), men det är kunde utökats med till exempel 512K extra ("slow mem"). Bara de första 512K kunde adresseras av de inbyggda chipsen, och eftersom inte alla program styrde så att ljud och bilder hamnade i chip mem var man tvungen att stänga av extraminnet för att dessa skulle fungera. Minne som monterades innanför luckan i botten kallades slow memory för att minnescyklerna delades mellan CPU och övriga chips (trots att det inte kunde användas av chipsen).
Vid expansion på vänstersidan blev det i stället fast memory ("fast mem"), som enbart CPUn hade tillgång till. När CPUn arbetade i chip/slow mem gick allt långsammare om man hade högupplösning...
Udda grafikläge: "Extra halfbrite", där man med ett sjätte bitplan kunde
halvera ljusstyrkan i pixeln.
Europeiska (50 Hz) Amigor hade upplösningar som 320*256, 640*256, 640*512
(interlaced), medan de amerikanska (60 Hz) hade 320*200, 640*200, 640*400 (interlaced).
Genom en teknik som kallades Overscan kunde man utnyttja ramen runt den normala bilden och få en upplösning på ungefär 700*600 interlaced (stöddes dock inte av AmigaOS).
Vi har två Amiga 500, varav den ena inköptes hösten 1988 för det facila priset 6500:-, kickstartversionen är 1.2. Vi har även en med den senare versionen 1.3.
Amiga 2000
Amiga 2000 är uppbyggd runt samma chipset som A500 och har många likheter.
Men som bilden visar är A2000 bygg i en desktoplåda med ett löst tangentbord. Det finns även en modell med fabriksmonterad hårddisk och heter då A2000HD.
Vi har ett exemplat utam manualer men i fungerande skick.
Amiga 500 plus
En A500 plus är i mångt och mycket en ordinär A500, men den har till exempel mer "chip mem". Datorn skulle klara av
att köra samma programvara som vanliga A500 men det var problem med viss mjukvara.
Vi har ett exemplar som tydligen kommer ifrån Slottsjordskolan i Halmstad. Vi saknar alla tillbehören som te x manualer.
Commodore Amiga 1200
Den första A1200 kom 1992 och då hade den Amiga OS3.0 vilket var samma som för A4000 AGA-stöd, vilket stödjer 256 färger (8 bitplan, tidigare 5 bitplan 32 färger), samtidigt samtutökades HAM-läget från HAM6 (4096 färger) till HAM8 (256 000 färger). HAM står för Hold And Modify vilket är en teknik för att ytterligare utöka antalet färger samtidigt på skärmen utan att mer minne behövs. (Dock ej mer än 64 toner var av R/G/B). A4000 för övrigt är storebrodern, vilken var monterad i en vanlig datorlåda a lá liggande modell.
1996 kom en uppdatering av operativsystemet som var oberoende av AGA, vilket betydde att det kunde installeras på A500/600/1200/A2000/3000/4000. A1000 är jag osäker på, då den hade booten på diskett. Hösten 1999 kom 3.5:an och är sannolikt den sista för Motorolas 600x0 processorer. Det utvecklas fortfarande nya baserade på PowerPC.
Hårdvara:
A1200 har 512 kb ROM och är utrustad med Motorolas 68020 på 14MHz och 2 Mb chip-minne. Den har PCMCIA-port på sin vänstra sida, samt en CPU-slot på
undersidan (bakom en lucka). En helt ren A1200 kan expanderas med extra minne på 8Mb. 4 Mb på PCMCIA-porten, vilket blir ett 16 bitars minne, samt 4 Mb under
luckan (32 bitars). Den har även inbyggt IDE interface och plats för en 2.5" hårddisk innanför plasten.
På undersidan kan man även montera diverse turbokort som t.ex. 68030 på 50 MHz med upp till 256 Mb minne eller varför inte ett saftigt kort med en PPC G4 processor
på 400 MHz med grafikkort och USCSI-3,IDE-kort som tillbehör och klarar minne upp till ...1GB eller mer?
Text av: Magnus Porsgaard.
Vårt exemplar är en "vanlig" Amiga 1200 med en inbyggt 2.5" 40 megabytes hårddisk. Till datorn finns mjukvara, monitor, dokumentation och orginalkartong.